Åååååh, om man kunde vara kär i en häst, skulle jag vara det helt klart. Aramiiiiiiis! Min lilla plutt !

Okej, ja det översta är sant. Men nu kanske det inte bli för mycket känskor ;).  Jag och mamma red iallafall ut runt ön, och sen förbi dagiset och sen på grässtigen brevit villorna hem. Ja , ni kanske inte fattar vad jag menar men WE. Det var iallafall jätte skönt och vi sträckte ut i en ordentlig galopp på raksträckan.Vi red förbi några barn som hoppade på en studsmatta sen. Som var skitkjobbiga. Dom skrek ''Hästar!Hästar!Häatar!'' Hela tiden, och ju längre bort vi kom, desto högre skrek tom. Och Lord blev skiträdd och tog ett skutt rakt fram i Aramis bak. Han trodde nog att Aramis också skulle bli rädd, men icke sa nicke. Där tog det stopp. Men sen slutade barnen iallafall skrika(efter ett LÅNGT tag) Sen på väg hem, så mötte vi ankor. Och är det nått siom aramis är rädd för så är det alla sorters fjäderfän. Det är det ända han är rädd för faktist. Men iallafall. Han vägrade gå framåt. Höll på att backa och så. Jag red barbacka så jag hoppade av och gick med han. Fick prata med honom samtidigt och mamma red efter med Lord. Aramis gick väldigt nära mig och sen fick han en godis när vi hade gått förbi dom.

När jag kom hem käkade jag, och nu har jag läst resten av kvällen. Eller duschat har jag såklart gjort också! Just nu är det match på tvn och mamma och pappa surar på varandra. Great ! Vilken härlig kväll! Ridningen har helt klart vart höjdpunkten idag.  Lite bilder har jag knäppt av .